Demokrati är kul!

Många pratar om kriminalitet, migration, vårdköer och skola som om de är grundproblem, men de är bara symptom. Det vi behöver prata om är grunden som gör att vi kan föra en dialog om hur vi vill leva i Sverige: ett demokratiskt samhällskontrakt.
Det osynliga avtalet som definierar om vi tar ansvar för varandra, ifall skatt inte bara är för mig utan för oss, om lagar skall omfatta alla och om vi kan lita på att den som får lön från våra skatter gör sin del. Utan detta spelar det ingen roll hur många reformer eller utredningar vi tillåter skapas.
Det är sant att brottsligheten blir grövre. Att skolan tappar förtroende, vårdköerna växer och invandringspolitiken pendlar mellan ytterligheter och journalistiken plaskar i vågorna. Det är ytfenomen. Symptom.
Sökes: Tillit
Historiskt, och inte under så lång tid, kanske hundra år, har tilliten varit Sveriges verkliga kapital. Inte BNP eller budgetbalans, utan tillit till varandra och våra folkvalda.Internationellt sett har vi fortfarande hög tillit, men trenden är nedåtgående och jag tror att det beror på att vi är fartblinda. Vi ser inte den ekonomiska polariseringen, utförsäljningen av gemensamma resurser eller växande korruption inom politiken. Ja, växande korruption inom politiken.
Sakfrågor som "köps" och drivs igenom av privata intressen. Uranbrytning, skogsavverkning, vårdfrågor och utländska politiska intressen speglade i bidrag, offentlig folkmordstystnad och vapenförsäljning.
När förtroendet mellan medborgare och stat går ner, går kostnaderna upp i allt från sjukskrivningar till försvar av privata tillgångar.
Vi lever på historien
Sverige hade under en period en unik folkhemstanke som byggde på sekularisering, säker infrastruktur och starka trygghetssystemen. Detta byggde ett ”vi” som nation. Vi började bygga ett långsiktigt sparkapital som flera generationer har haft glädje av, och som nu konsumeras i skymundan av privata och utländska intressen här, liksom i många andra länder. En populär trend med grunden i Chicago School of Economics. Läs gärna Naomi Kleins The Shock Doctrine om du är intresserad.
Signalerna
Kapitalet drar ifrån rejält: Svenska miljardärers förmögenhet motsvarar 31 % av BNP – högst i Europa, fler miljardärer per capita än USA och de flesta har ärvt sin förmögenhet, vilket gör att det kommer att fortsätta så. 2024 låg skatteintäkterna i Sverige på totalt ca 2644 miljarder kronor varav nästan 60% kom från arbete och ca 15% från kapitalbeskattning. Hushållens ägande minskar. Fortsätter den ekonomiska polariseringen får vi politisk instabilitet som en direkt följd. Vakna.
Privilegier i vården: 800 000 svenskar har privata sjukförsäkringar, ofta politiker och chefer. Ett parallellsystem som underminerar vår gemensamma vård.
Polariseringen växer: Misstro och hatprat mellan grupper ökar snabbt.Uniformerad politik: Alla partiledare bär samma mörka kavaj, vit skjorta, diskret slips eller blus. Ytan blir viktigare än riktningen. Våra politikers kunnighet speglar också vår egen brist på engagemang.
Konsekvenserna
Om samhällskontraktet inte är ömsesidigt drar sig människor ur och skapar parallella samhällsgrupper. Då hjälper inte hårdare straff eller vårdmiljarder. Då har vi bara en marknad där den som kan betalar sig fri och den som inte kan hamnar utanför. Vakna!
Mäh...
Kultur och underhållning är inte en bonus i min värld, det är samhällets andningshål, jag bejakar söta uttrar, musikklipp, komiker och alla andra bevis på mänsklighetens samlade kreativitet.
Och, om du också kan tänka dig att ta ett kliv åt sidan från både det och den ytliga politiska debatten kan vi troligen ändra på saker. I en demokrati får vi vad vi tillåter ske. Det vi tillåter idag kommer att möta oss i morgon. Och dagen efter.
Vi kanske kan börja diskutera en grund bortom höger och vänster. Kräva öppen redovisning av politikers privata försäkringar och deras kapitalupplägg. Öppen redovisning av partibidrag. Ställa den självklara frågan: om ett flertal av våra ledare inte litar på vården eller folkpensionen, varför ska vi göra det.
Jag tror vi kan bromsa polariseringen som urholkar demokratin genom att sätta oss in i de komplexa frågorna och sikta på en konstruktiv dialog. Att det är kul. Jag har bott i diktaturer. Inte kul. Demokrati är kul.