Den Svenska Dansen
Innan du säger ett ord har samtalet redan börjat.
Din hållning, din tajming, hur mycket plats du tar, allt läses som en bok. Varje kultur har sin egen kod.
Frågan är: ser du den?
Positionering – människans outtalade dans
Alla däggdjur har outtalade danser. Hundar kan förmedla hundratals signaler utan ett ljud: kroppshållning, blick, doft, tajming. Vi gör samma sak, utan att tänka på det.
Skillnaden är att vårt ”tysta språk” ändras beroende på vilken kultur vi är tränade i.
I vissa miljöer är det första mötet enkelt: namn, ett handslag, kanske ett leende. I andra finns en tyst koreografi där båda parter snabbt känner av vem som är högre, lägre eller lagom i mitten.
Positionerna kan vara satta innan samtalet ens har börjat.
Småprat i ett land kan vara lätt och lekfullt; i ett annat kan det kännas som en mätning av värde och tillhörighet.
Har du vuxit upp där öppenhet kommer först och hamnar i en miljö där hierarki kalibreras först, kan det bli en kulturkrock.
Varje kultur har sin egen version av detta.
I Italien, Grekland eller stora delar av Latinamerika är första steget värme och nyfikenhet. I delar av Afrika börjar gästfriheten innan presentationerna ens är klara. I USA finns entusiasmen redan i handslaget.
I Skandinavien formar ofta försiktig jämlikhet och återhållsamhet tonen, och i Sverige ligger Jantelagen som en tyst grund.
Den oskrivna regeln att man inte ska sticka ut eller tro sig vara bättre än andra är tänkt att skapa jämlikhet, men kan lika gärna leda till att man känner in varandra länge innan man slappnar av.
Beteendet förändras ofta snabbt när man byter miljö. Sätt en person från en mer reserverad kultur i en varm och öppen miljö som Spanien, och du kan snart se dem bli lösare, skratta mer och snabbt hitta nya vänner.
Omvänt kan en person från en mycket social kultur, i en miljö där folk håller sig för sig själva, snart börja spegla det beteendet.
Och det gäller inte bara hemma. Svenskar utomlands kan reagera på helt olika sätt beroende på var de är. I vissa fall är det vanligt att höra svenska i en hotellobby eller på en marknad, och diskret låtsas att man inte märkt det.
Många andra nationaliteter gör tvärtom, och hälsar sina landsmän som om de hittat en allierad i främmande land.
I en mer social miljö kan samma svensk istället snabbt bli pratglad och nyfiken.
Jag har bott i många länder och försöker undvika stereotyper, men jag ser mönster. Det är inga regler och de gäller inte alla, men de är värda att lägga märke till, eftersom de tyst sätter scenen innan någon ens hunnit säga ett ord.
Jag tycker det är upplysande att se hur detta påverkar vem jag pratar med och hur.
Det är en kombination av vad jag drar till mig och vad jag väljer att se.
Vad kan hända om du möter människor i kulturen du befinner dig i på ett annat sätt?
