Ditt Barn Är i Riskzonen!

– Det kallas barndom.
Om du är förälder så har du barn – och alla barn är i riskzonen. Den kallas mobbning, pubertet, droger, oskyddat sex, skolutmaningar och kriminalitet.
Evolutionens tanke med föräldraskap är att din avkomma ska överleva och bli förälder själv.
Människor är sämst i naturen på detta. Vår avkomma måste läras i princip allt som har att göra med att vara människa. Ett barn kan inte äta eller tvätta sig om ingen först visar.
Hjärnan växer klart först vid 25. Barn är straffmyndiga vid femton, och kan vara sexuellt utvecklade från tolv. Min mormor brukade säga att detta är beviset på att Gud har humor.
Ingen press nu, men du har i princip bara några få tillfällen att utöva ditt föräldraskap.
Första åren är till för att skapa trygghet. Visa att vuxna går att lita på och hur man för sig. Hur man drar gränser och undviker faror. Att konflikter går att lösa. Detta kallas trygg anknytning och socialisering.
När vi bodde i mindre byar funkade detta naturligt eftersom mentorer i alla åldrar fanns tillgängliga 24/7, och barn hade inte tillgång till obegränsad digital underhållning utan censur som konkurrerade om moral och socialisering. En moster eller kusin kunde se om något behövdes kompletteras i föräldraskapet.
Jag överdriver inte om jag säger att forskning visar att varje minut ett barn tillbringar vid en padda eller telefon innan åtta års ålder kan försämra deras chanser i livet. Detta är åldern där grunderna ska läras in. Jag säger det inte för att du ska deppa om det redan är för sent, utan för att du kan kompensera på andra sätt – och självklart gäller det inte alla. Det handlar inte om “paddan” utan om helheten.
Det går inte heller att sticka under stol med att ett barn lär sig av alla i sin omgivning – vilket innebär att om det finns både manliga och kvinnliga förebilder som umgås på ett bra och sunt sätt, så lär sig barnet detta. Och det är grunden till framtida värderingar.
Om alla får lika respekt vid frukostbordet, och alla hjälper till och alla får tala, så fostrar du en överlevare.
Och om ditt barn av olika skäl får lära sig det mesta själv, och du inte hinner eller kan, så blir det svårt att veta hur det här barnet fungerar när det börjar på dagis med andra barn, eller lågstadiet och mellanstadiet där det börjar bli viktigt vem man är, hur man är, om man har rätt kläder, vilken telefon och så vidare.
Om man har fått vara i naturen så förstår man naturen.
Om man har fått umgås med människor med olika bakgrund, förstår man olika bakgrund.
Om man har varit med om traditioner och kulturkoder så kan man dem.
Om man fått höra föraktfulla tankar hemma tar man med dessa.
Om man inte har det, så kan det bli kvitt eller dubbelt – både på bra och dåliga sätt.
Men även om du har lyckats över förväntan, så är barnet fortfarande i riskzonen – på grund av sitt namn, sin hudfärg, sina traditioner, sina kamrater, sin skola. För att det är ett barn. Och detta kan bli väldigt bra – eller väldigt, väldigt dåligt – väldigt fort.
Ett barn som känner att det inte är lika bra, oavsett i vad, inte passar in, hör saker om sitt utseende – ett sånt barn kommer att må dåligt. Och människor som mår dåligt i en ålder när man inte har konsekvenstänk letar efter ett sammanhang där de är accepterade. Det finns alltid människor som gärna utnyttjar detta.
Det kan vara äldre kompisar som ofta vill ha nåt.
För en ung tjej kan detta vara sexuella tjänster.
För en ung man kan det vara att prova alkohol eller droger eller kanske leverera paket eller hänga med någon som gör det. Eller slåss. Eller ta risker för andras underhållning.
Det gäller alla samhällsklasser, och det har ingen betydelse vilket yrke du har eller din sociala status. Alla barn kan råka illa ut.
Å andra sidan gäller det alla samhällsklasser, och det har ingen betydelse vilket yrke du har eller din sociala status – du kan alltid vara närvarande.
Du kan alltid med tid, närvaro och nyfikenhet lära känna ditt barn, finnas i deras närhet, känna till deras utmaningar, veta vilka deras vänner är, avstå från att pressa dem för hårt – och ändå kunna motivera dem.
Information om dem – deras drömmar, deras liv, deras förhoppningar och vänner, deras spel, vad de tillbringar tid på och varför – betyder allt.
Dina farhågor, rädslor och projektioner från din egen barndom kan göra dig blind för vad ditt barn eller dina barn verkligen behöver. Din idé om att de ska lyckas kan hämma dem. Det var ingen som sa att det skulle vara lätt.
Se dem, inte dig i dem.
Lär känna deras vänner. Deras vänners föräldrar. Bjud vännerna på mat om de vill och får. Bygg gemenskap. Vi är flockdjur. Gemenskap är allt.
Du kan styra en del – och mindre för varje år som går.
Bygg samtal.
Bygg förtroende.
Bygg dialog.
Bygg moral.
Bygg en vänlig själ och en krigare.
Bygg en god förlorare och en vänlig vinnare.
Särskilt om det är en tjej.
Eller en kille.