En Ny Sorts Folkhem

Kom inte med höger- eller vänsterpolitik så länge våra politikers bubbla är mil från verkligheten. Att rösta känns som att välja färg och smak på bären i grädden, när vi kanske behöver diskutera tårtbotten.

Ge Sverige tillbaka till dem som står utanför – skapa riktiga jobb och mänsklig återkomst

Trots goda konjunkturer biter sig arbetslösheten fast i vissa grupper. Det handlar inte om lathet eller brist på vilja – det handlar om system som inte är byggda för verkliga människor. Unga vuxna, nyanlända och långtidsarbetslösa fastnar i passivitet, men inte av fri vilja. De erbjuds kurser, möten och tidsfördriv – men sällan riktiga jobb. Det är dags att vi byter strategi.

I dag står över 150 000 personer långtidsarbetslösa.

Unga i vissa områden har arbetslöshetssiffror som påminner om 30-talskrisen. Många har viljan men inte vägen in. Arbetsmarknaden ställer krav på erfarenhet och kontakter – något man bara får genom arbete. Här uppstår ett moment 22: du får inget jobb om du inte redan har ett.

Sluta förvalta väntan – börja skapa arbete

Istället för att pumpa resurser in i åtgärder som bara fördröjer verkligheten borde vi skapa riktiga, samhällsnyttiga arbeten. Sverige har enorma behov: inom äldreomsorg, skola, miljöarbete, trygghetsvärdar, återbruk, skogsvård och integration. Det finns arbete att utföra. Det som saknas är modet att kalla det vad det är – och betala för det.

Jag föreslår ett nytt socialt kontrakt:

Ett offentligt finansierat arbetsprogram där människor får betalt för att göra verklig nytta. Inget låtsasjobb, inga skrivbordsövningar – utan konkret arbete som stärker både individen och samhället.

Tre saker vi kan reflektera över:

1. Ingen växer i skam. Passivitet föder hopplöshet, inte drivkraft. Långvarig arbetslöshet bryter ner identitet. Ge människor en chans att bidra, så växer de.

2. Språk och kunskap byggs i relation. SFI och utbildning måste integreras med praktik. Att lära sig språket i ett klassrum fungerar inte om du aldrig får använda det i verkligheten.

3. Det är billigare att inkludera än att exkludera. Varje person som återvinner sin plats i samhället sparar miljoner i framtida kostnader för ohälsa, beroende och kriminalitet. Miljoner som blir miljarder.

Låt oss diskutera:

- En medborgartjänst för arbetslösa – frivillig men betald, med tydliga insatser i det lokala samhället.

- Mentorsprogram och psykologiskt stöd, inte bara CV-coaching.

- Matchningsutbildningar med garanterad praktik – särskilt inom bristyrken.

- En helt ny syn på kompetens: där potential, närvaro och samarbetsförmåga väger lika tungt som tidigare erfarenhet.

Det här är inte välgörenhet. Det är social hållbarhet och ekonomisk rationalitet. Ett land där vissa aldrig får kliva på tåget kommer förr eller senare spåra ur.

Sverige har råd att bygga ett mer inkluderande samhälle bortom utvisningar och strängare straff.

Frågan är: har vi modet?