Jante – en nyttig bittermandel i folksjälen

Vi bor i ett land som färgas av sin historia, och historien skrivs alltid av segrarna. Kultur är segrarnas backspegel.

Vad som är kultur är en lika öppen fråga som vem du frågar. Typiskt Svenskt kan vara både toppen och värst.

I boken En flykting korsar sitt spår av Aksel Sandemose beskrivs byn Jante, en metaforisk symbol för något som både är i grunden oerhört sunt och ödmjukt, och som bittermandel kan lyfta en smakupplevelse eller förgifta en folksjäl.

INGEN ÄR BÄTTRE

Lagen i byn Jante bygger på att ingen skall tro att de är bättre än någon annan, att man inte skall skryta, eller tro att man vet bäst, och det finns något grundat i den tanken. Det finns en skönhet i tanken att alla bär samma människovärde, oavsett titel, plånbok, arv eller framgångar.

Det är när denna tanke förväxlas med avund, eller rädsla för avvikelse, när den används som slagträ för att trimma ner alla granar som växer över skogens medellängd, som den kan smaka bittert.

FOLKNYTTAN

Bittermandel används sparsamt i bakning för att ge en djup och tydlig mandelsmak, särskilt i klassiska bakverk som mazariner, biskvier och mandelmassa. Den innehåller amygdalin, ett ämne som i kroppen kan omvandlas till blåsyra, vilket gör att den bara används i mycket små mängder, ofta en eller två mandlar per sats.

Fel doserad kan den leda till andningssvårigheter, medvetslöshet, krampanfall och död.

Rätt doserad lyfter den helheten, som en exakt krydda med både skärpa och djup. Allt handlar om dosering och timing.

EVOLUTIONEN AVGÖR

Jag är evolutionist. Det betyder att jag ser allt som sker inför solen som en del av en anpassning för överlevnad, undvikande av obehag, och utforskande av lust.

Ambition kan vara bra. Ambition kan vara omänsklig.

Tvekan kan vara bra. Tvekan kan vara dödligt.

Perfektionism kan vara väsentligt. Perfektionism kan vara dödligt, dystert och deprimerande.

Depression kan rädda liv. Depression kan ta liv.

Apati kan vara en sund reaktion. Apati kan vara det värsta som händer någon.

Missbruk kan vara en sund reaktion på en osund situation. Missbruk kan förinta både den som brukar, och alla i dess närhet.

I detta spann och på samma premisser lever Jante.

När någon vågar ta plats. När någon misslyckas offentligt. När någon säger att de vill något mer.

Det är inte alltid någon säger “du ska inte tro att du är något.” Det kan räcka med en menande blick. En metaforisk suck. En viskning bakom ryggen om syltrygg finnes.

Jante trycker inte bara ner. Den kan också skydda mot hybris, mot översitteri, mot de som inte förstår att personligt ansvar alltid går före rätt.

ETT NATIONALFENOMEN

När Jante blir ett filter mot allt som sticker ut, då har vi kastat badvattnet efter barnet.

Ibland kan vi höra det i själv-censurens skamsna röster:

"inte för att jag är någon stjärna, typiskt mig, jag vet att jag måste bli bättre".

Jag tänker att vi stolt borde kunna tala om Jante som ett sunt nationalfenomen. Ett kulturmönster vi kan och borde dosera lika noga som snaps till sillen. Being real. Att vara äkta. Inte för mycket och inte för lite, eller precis så mycket för mycket som behövs. Lagom för mycket, ett annat svenskt fenomen att begrunda och lära sig älska i rätt dos.

Låt Jante visa vägen mellan ödmjukhet, rädsla. och avund. Mellan osund polarisering och idoldyrkan. Till inspirerande medmänniskor.

Jante skulle aldrig rösta fram de politiker som för ögonblicket verkar leka kungar med rätt att stampa på alla sandslott som är finare än de egna.

Låt oss vörda och vårda vår Jante till att vara friskt oimponerade av framgångar och popularitet, och ändå kunna applådera dem. Låta Jante, liksom bittermandeln, ge oss en karaktär som lyfter det som annars vore platt.

Hur vi doserar är upp till dig och mig. Hur ser Jante ut i ditt liv?

P. S. Om du blir rörd, störd eller förförd av innehållet, dela, prenumerera eller kommentera.