Kan ditt barn vara kriminellt?

En text för dig som misstänker eller vet, och vill ha mer information om vad du kan göra.

Du har just fått veta

Du har just fått reda på att ditt barn kanske är involverat i någon form av kriminalitet. Det kanske bara är en misstanke. Något har ändrats i beteenden. Lite mer tillbakadragen. Nytt umgänge. Nya kläder. Sena nätter. 

Du vet inte hur mycket. Hur allvarligt.

Jag önskar att den här texten kunde vara kortare, mer precis. Men varje människa är en del av många faktorer och sociala system, så en förenkling skulle troligen skapa en illusion om att detta är enkelt. Det är det inte. Den här texten är för dig som lutar åt hur du inte vill att det skall vara. Den bygger på mina och mina kollegor inom sociala insatsgrupp, Fryshusets erfarenheter av att arbeta med undgomar i riskzon, i kriminalitet och de som söker en väg ut. Vuxna ungdomar som klarat sig förbi de här situationerna har läst och gett input.

Du får en guidning till att börja där din familj står just nu, möta dig själv och dina familjemedlemmar där ni är, inte där ni önskar eller fruktar att ni är.

Ta ett djupt andetag

Så där som man kan göra inför en lång resa där det inte är givet hur det kommer att gå, men du är beredd att göra allt för att lyckas.

Steg två är någon variant av sinnesrobönen:

“Ge mig mod, kunskap och kraft att påverka det jag kan, hjälp mig acceptera det som inte är i min makt att påverka, och förmågan att se skillnaden.”

Det du inte kan ”fixa”: ditt barn

Acceptera att det du inte kan “fixa” inbegriper, hur märkligt det än kan verka, ditt barn.

Att det, hur mycket du än älskar ditt barn och vill att det ska må bra, inte räcker.

Om du älskar ditt barn kommer du att vilja kunna säga att du gjorde allt du kunde.

Mer än så kan du inte göra.

Släpp varför och fråga ”vad nu?”

Här kommer ett tips som kan spara dig mycket tid och energi:

Sluta fråga varför.

Har ditt barn blivit involverat i droger, våld, isolering, självskador eller kriminalite, då har det funnits många faktorer över lång tid.

Det är för sent för “varför”.

Fråga istället: “Vad kan vi göra nu?”

Du är en del – inte allt

Du är både en central del och en marginal i ditt barns liv.

Ditt barn umgås med hela världen i sin telefon, bokstavligt.

Och hela världen kan hitta ditt barn. När ingen kan stötta eller förklara.

Om ditt barn växer upp i en viss typ av förort är det inte ett val att tänka kriminellt, det är identitet, vardag, verklighet.

Det är ett rörigare föräldraskap i en digital värld och rörig gata.

Om hårda tag

Erfarenhet visar att hårda tag fungerar dåligt eller katastrofalt för de flesta.

Och kan vara räddningen för några få.

Allt beror på:

Ålder. Påverkbarhet. Anknytning. Vänner.

Tillit till vuxna. Fysiologi. Läsförmåga. Humor.

Till och med födelsemånad.

Ett barn som riskerar straff lär sig ljuga.

Straff som inte känns rättvisa skapar avstånd, inte respekt.

Om mjuka tag

Mjuka tag garanterar inget heller. Att betala skulder kan ge motsatt effekt.

Ungdomar lär sig: mamma och pappa räddar alltid.

Vissa skulder är påhittade. Andra används för att mjölka dig, med ditt barn som gisslan.

Allt beror på sammanhanget.

Blanda och ge – men stå kvar

Hjärnan är inte färdigväxt förrän vid 25.

Men den tror att den vet allt, och att du vet inget.

Skrämsel funkar sällan. Jämförelser sänker självkänslan.

Och “jag älskar dig oavsett” kan bli tolkat som: “jag behöver inte lyssna”.

Var sann med ditt ord. Hota inte. Håll löften. Föregå med exempel.

Om du står upp för dig själv visar du att det går. Och hur man gör.

Börja nyss

Ju längre barnet varit utan det som behövts, desto svårare att vända. Det syntes kanske redan i lågstadiet.

Och det är lätt att göra både för mycket och för lite. Det enda som leder vidare är handling.

Börja nyss.

Att ta hjälp kan förvärra innan det hjälper. Det är normalt.

Men om du ljuger för hjälpen – då förlorar du verktyg.

Och barnet förlorar ofta sista tilliten till vuxenvärlden.

Skydd, skuld och mörker

Många flickor berättar inte om övergrepp, för att skydda sina föräldrar.

Det blir en tystnad som leder till ouppklarade brott, isolering och självhat.

Säg hellre:

“Jag finns här. Vad som än händer. Du kan berätta. Jag vet inte hur jag reagerar, men jag vill veta.”

Vad ungdomar behöver

En vuxen som ser.

Som finns.

Som har tid.

Som inte dömer.

Som inte bryr sig mer om grannarna än om den unga människan.

Många barn söker farliga miljöer för att någon annan inte var där, de söker validering, närvaro, trygghet, mening.

Skilsmässor och styvföräldrar kan gå bra, eller riktigt illa.

Om den andra föräldern är frånvarande eller dömande hjälper det inte att du över kompenserar.

Du kan säga:

“Jag ser det. Jag önskar att det var annorlunda”

utan att tala illa om någon som är halva deras genuppsättning.

Du som ensam förälder

Om du är ensam, du är en hjälte, men du kan inte alltid vara både mamma och pappa.

Biter du ihop för hårt spricker du, och det hjälper ingen.

Be om avlastning. Ta emot hjälp.

Se genom deras ögon med taktisk empati

Förhandlare använder taktisk empati. Du kan också göra det.

Det betyder inte att du accepterar allt, men att du försöker förstå vad den här unga människan söker uppnå.

Vad de är rädda att förlora. Vad de bär på.

Vet du vad de lyssnar på?

Vilka memes de skrattar åt?

Vilka hatar de? Ser upp till? Varför?

Att försöka förstå är mer kraftfullt än att försöka kontrollera.

Arv eller miljö?

Allt påverkar, du kan påverka miljön.

För vissa är förhör och häkte en väckarklocka. För andra en merit. Det är svårt att vara kriminell på en öde ö.

Vad säger de jag mött

De flesta som tagit sig ur säger samma sak:

Det räckte med en.

En vuxen som såg, satte gränser, trodde, hjälpte. Någon som fixade en syssla. Ett jobb. En väg ut. Utan att döma.

Kriminalitet är ofta en genväg till falsk stolthet och gemenskap. Som verkar äkta i början.

Erbjud något bättre. Något som passar deras värld, inte din.

Hopp – inte hot

Många vaknar först efter en vända på kåken. När de ser hur ålderdomen ser ut för äldre kriminella.

Många säger:

“Jag trodde inte det fanns något alternativ.”

Hopp kommer när man har något man inte vill förlora.

Din kärlek och närvaro betyder allt

Även när barnet svär. Kallar dig värdelös. Det är smärta som talar.

Du kan troligen hjälpa dem hitta ut med stöd och gränser. Det är en balansgång.

Se syskonen också

Har du fler barn, kom ihåg dem.

De “duktiga”. De “tysta”. De behöver dig lika mycket.

Prata. Fråga. Se.

Till slut

Tack om du delar detta.

Det kanske kan hjälpa ett barn. Eller en förälder. Håller du med eller emot – säg till.

Det här är mina och mina kollegors erfarenheter. De är begränsade. De kan vara relevanta.

Resurser

Kontakta Fryshusets anhörigstöd. Anhorig@fryshuset.se

Polisens broschyr Gängsnack [länk]

BRIS Mitt Barn Mår Psykiskt Dåligt [länk]