Ojämlikhet är ett ekonomiskt system!

Vi pratar ofta om jämlikhet som en kamp mellan könen. Kvinnor ska stå upp för sig själva och män ska släppa fram dem. Retoriken fastnar i vardagens relationer, men jämlikhetsfrågan är inte individuell. Den är systemisk och global.

Att ”slåss för jämlikhet” oavsett för vem är rätt, men slagfältet är inte i löneförhandlingen.

Kapitalism bygger på en enkel mekanik: att pressa kostnader och maximera vinster.

Den största kostnaden är arbete. Därför har hela den moderna ekonomin utvecklats kring en självklar logik: att hålla nere löner för så stor del av arbetskraften som möjligt.

Kvinnor har varit en bekväm lösning. Halva befolkningen kan placeras i roller med lägre lön och lägre status, oavsett utbildning eller förmåga. Det är inte en rest från historien. Det är en del av motorn. Samma logik gäller för lågutbildade, för migranter, för hela länder som kan reduceras till leverantörer av billig arbetskraft.

När vi säger att jämlikheten måste stärkas genom att individer blir starkare, pratar vi förbi det egentliga problemet. Systemet tjänar på ojämlikheten. Den är inte en brist som går att reparera, den är en funktion som bygger välstånd åt några få genom att muta medelklassen.

Medelklassen blir lockbete för lågavlönade: titta, det går visst, om du jobbar hårt nog. Vilket inte är sant. Inte i de länder som utnyttjas hänsynslöst för att du och jag ska ha ett bekvämt och förblindat välstånd.

Här finns en obekväm sanning: det är inte de rikaste som håller systemet vid liv. Det är inte heller de mest utsatta som kan förändra det. Nyckeln ligger hos oss i den bekväma medelklassen. Vi som kan välja. Vi som är bufferten mellan ekonomisk tyranni och ett samhälle där värdiga liv överhuvudtaget är möjliga. Tar man bort oss återstår bara låglöneslavar och kapitalherrar.

Därför behöver dialogen om jämlikhet förändras. Den kan inte reduceras till retorik om att individer ska stå upp för sig själva. Den måste föras mellan oss som lever nära varandra: kvinnor och män med olika bakgrunder och olika yrken, också där det skaver. I de samtalen kan vi bli många. I de samtalen kan vi bygga gemensam styrka.

De som redan samlat stora mängder kapital kommer inte att plötsligt släppa ifrån sig sin makt frivilligt. Den enda vägen är att vi som utgör majoriteten, medelklassen och de lågavlönade, formulerar en gemensam riktning.

Vägen dit går genom politiska reformer, skattesystem och lagstiftning som gynnar helheten snarare än toppen, som gynnar planeten långsiktigt.

När skillnaden mellan de som har mindre och de som har mest växer bortom kontroll närmar vi oss social kollaps, resursmonopol och radikal global ojämlik misär.

Det här innebär, i en demokrati, att planetens hälsa och mänsklighetens livsvillkor är en politisk fråga till 100 %.

Detta är begripligt nog inte något de som har det bra nog, eller mest av alla, vill se. Vilket gör att historien plågsamt upprepar sig.

Om vi fortsätter kasta höger- och vänsterpolitiska frågor på varandra, med samma emotionella djup som fotbollssupportrar och tvärsäkra lagtillhörigheter, fastnar vi i upprörda, nedlåtande, mästrande åsiktskrig i en sandlåda som byggts åt oss

Men om vi springer fram till kanten och tittar ut kan vi se fattigdom, flyktingar och bristande infrastruktur som snart rinner in i sandlådan, och redan har börjat.

Det vore kul att ändra på det innan nästa kollaps. I en global misär räcker det inte med murar, deportering och straff för de som vill värma sig vid elden vi skapat med deras bränsle. Vi kan vara de som var blinda, de som var tysta eller de som skapade förändring.

Demokrati är kul, men det kräver engagemang. Bortom många ytliga partifrågor, noggrant orkestrerade av kraftfulla marknadsintressen.

Vakna medborgare som kan se helheten bortom vår egen bekvämlighet. Den globala helheten bortom upprördhet över kriminalitet och invandring, som är ett direkt resultat av den pågående systemiska ojämlikheten.

Att vi simmar i samma globala pool, och oavsett vem som pissar var, badar alla förr eller senare i samma pöl.

Nu kan du säga att det är så här det är, och se till kortsiktiga frågor som gynnar dig och dina, eller så behöver vi skifta dialogen och ändra något.

Ser du vikten i att lyfta blicken från löneförhandling och blockpolitik och börja diskutera Monopolspelet?

Det jag skriver är fritt för alla att läsa. Om du vill hjälpa mig att hålla det levande kan du dela texten vidare. Om du vill gå djupare kan du bli betalande prenumerant.