Pax för diktatur!
Vi pratar ofta om jämlikhet som om det handlade om kvinnor och män som ska samsas i vardagsrummet. Men det är en dimridå. Ojämlikhet är inte ett misstag mellan individer. Den är systemets motor.
Kapitalismen har en enkel mekanik: pressa kostnader, maximera vinster. Den största kostnaden är arbete. Alltså byggs hela ekonomin på att hålla nere lönerna för så många som möjligt. Kvinnor har varit en bekväm lösning. Likaså migranter, lågutbildade, hela nationer reducerade till leverantörer av billig arbetskraft. Det här är inte rester från historien. Det är bränslet i maskinen.
Och maskinen är smart. Den mutar medelklassen. ”Se här, det går visst om du jobbar hårt nog.” Men det är en lögn. Titta runt. I länder som utnyttjas hänsynslöst för att vi ska ha ett bekvämt och förblindat välstånd går det aldrig.
Vi fastnar i pajkastning. Höger. Vänster. Fotbollssupportrar i olika tröjor som vrålar i en sandlåda byggd åt oss. Medan vi skriker på varandra rinner fattigdom, flyktingströmmar och bristande infrastruktur in över kanterna. Redan nu.
Det är här illusionen ligger. De som lägger energi på att hålla igång åsiktskrigen blir en ofrivillig rökridå. Den verkliga frågan – demokratins överlevnad – försvinner bakom den.
Titta på USA. Steg för steg har medborgarnas rättigheter monterats ner, tills demokratin bara är en kuliss. Tror vi att vi är immuna?
När skillnaderna växer bortom kontroll väntar samma sak här: social kollaps, resursmonopol, radikal global ojämlik misär. Murar, deporteringar och hårdare straff räcker inte när systemet självt producerar misären.
Så vad röstar vi om i nästa val? Inte om skatten ska upp eller ner. Inte om blocken. Vi röstar om vi ska hålla fast vid demokratin – eller långsamt rösta bort den.
Det här är inte partipolitik. Det är allvar. Demokratin är på spel. Ser du bortom röken?
Vill du att jag gör en ännu råare version, mer som ett brandtal med rytm, som går rakt på känslan och kan läsas på ett torg?
