Titanic var tydligare
Om du är på ett fartyg som åker in i ett isberg med en tydlig smäll, och sedan måste trampa i det inläckande kalla vattnet medan sirenerna ljuder och livbåtar börjar firas över relingen – då är det enkelt att förstå att något håller på att hända. Något tragiskt och farligt som kräver närvaro och beslut om liv och död.
Situationen i världen just nu är på många sätt värre, men den är oändligt mycket mer komplex – och den märks bara där bomber faller, svält råder och havsbottnar skövlas och dör. Inte på sommarstället eller i fikarummet.
Effekten blir inte mindre. Den är bara förledande osynlig i en dimma av målmedveten kolonialisering, där de som är involverade i kampen om begränsade resurser har AI, globala data och mer miljarder än någonsin att arbeta med – inklusive köpta politiker och ägda nyhetskanaler, till och med censurerade sociala medier.
Ett av de största bolagen som aktivt arbetar för världsmarknadsherravälde har över tio biljoner dollar i krigskassan. Det motsvarar mer än hela Afrikas samlade BNP, och dubbelt så mycket som världens samlade biståndsinsatser under ett decennium.
För dig och mig, om vi inte är direkt involverade i kampen om globala resurser – jag vet i varje fall att jag inte är det – så förefaller det ”för mycket” att sätta sig in i. Det blå pillret låter oss boka semester, oroa oss över klimat och kriminalitet och kolla pensionsfonden i tron att det reder sig. Inte kan väl Titanic sjunka?
Det röda pillret kan ge ångest och konspirationstankar som fördunklar sund analys.
Det är som med vaccinfrågan som polariserade många socialt i en ickedebatt grundad på gissningar, eftersom data inte fanns.
Om man tror att det är så enkelt som att vara för eller emot, missar man kritiska frågor som: när? varför? varför inte? för vilka? vad innebär det på sikt?
Det är samma med världsläget. Att välja att blunda helt är en walkover till alla krafter som inte värderar ditt liv eller din frihet – eller framtida generationers. En tillfällig respit till priset av en planet.
Jag skämtar inte. Och jag skammar inte. Alla måste ta sina beslut.
Att informera dig och vara delaktig i den tillfälliga, cirka 80 år gamla demokrati vi föddes i och tagit för given – eller att börja ställa frågor bortom spelen på ytan.
Enkla frågor, tycker jag:
Vad ser du hända i världen?
Vad ser du hända i Sverige?
Vad tror du händer om vi låter det fortsätta?
En av tjugo kan vända Titanic. Häng på – så ökar oddsen.
Om du vill vara en kontinuerlig del kan du prenumerera fritt på de här tankarna och föra en dialog i kommentarerna här eller där.
