Tro dödar!

Frågan är inte om, utan på vad.

På något gudomligt eller inte.

Dessutom är vi säkra på vad vi tror, eftersom det känns rätt, tills det visar sig vara galet.

Vi tror idag att vi vet bättre än ”primitiva” civilisationer som trodde på annat.

Det troliga är att vi är lika vidskepliga och faktagrundade idag som för 10 000 år sedan.

Vi tror gärna att vi idag har mer kunskap genom böcker, datorer och forskning, och missar att vi har glömt hur naturen och planeten fungerar när vi förbrukar resurser som om vi hade 1,7 planeter. Vi äter onyttigt, mår dåligt psykiskt och slår ihjäl varandra som aldrig förr.

Sverige, Norge och Danmark räknas som några av världens mest sekulariserade länder.

Forskning har visat att länder där det finns sociala trygghetssystem verkar minska behovet av en högre makt, eftersom en uppenbart närvarande makt kan ge trygghet.

Samtidigt är det fantastiskt att det finns hemtjänst och äldreboenden som kan ta hand om dem som når så hög ålder att de inte klarar sig själva. Även om det är underbart att vi kan äga eller hyra ett hushåll på familjenivå, tappar vi något annat: helheten, delaktigheten, gemenskapen och en del av det spirituella.

När det blir krig och kris ökar behovet av spirituell, existentiell förankring. Olika religioner växer fram, som idag, och det medför vissa risker för demokratin, då en tro som är tillräckligt stark inte tvekar att ställa sig över lagen.

När en nämndeman eller läkare är en del av en liten, stark tro agerar de inte nödvändigtvis utifrån allmänhetens bästa.

Att tro är att bestämma sig för något man inte kan bevisa.

I vår teknokratiska civilisation tror vi på det vi inte kan se: algoritmer, börskurser, äganderätt, arvsrätt, digitala pengar. Det styr våra liv, beslut och handlingar.

Trots att Global Footprint Network beräknar att vi lever som om vi hade 1,7 planeter till vårt förfogande har vi ingen dialog om ägande och förbrukning av resurser. Vi blundar för skogskollaps, havsförsurning och massutrotning av arter. Det kanske ger ångest att lyfta blicken. Vi hoppas på en ny planet. En teknisk lösning.

Naturfolkens tro på relationer

Naturfolkens spiritualitet är på olika sätt en praktisk kosmologi: tron på relationen till mark, vatten, djur, förfäder och kosmos. Skogarna är levande släktingar, inte råvaror. Ritualerna är kontrakt för att leva i balans, inte kontroll.

Livet måste ha mening

Psykologen Viktor Frankl skrev boken Livet måste ha mening om sin tid i koncentrationsläger och hur mening var central för dem som överlevde.

Spiritualitet dyker upp när platsen och situationen du befinner dig i inte längre är trygg och tillåter självförverkligande. När orättvisor skaver och livet inte längre verkar självklart.

Vi som har fötts in i sekularisering och välstånd kanske ser Gud som en sista utväg – det är någon man ber till när allting är fullkomligt kört, för när saker går snett blir man så lätt religiös.

Rädda människor är lätta att sekta. Frustrerade människor söker ofta en ledare med en utväg. Detta skapar mer extrema övertygelser som gärna tar sig uttryck i sociala medier och politik. Polarisering. Tron på goda och onda människor. Tron på att vissa förtjänar att leva, dö, utvisas, fängslas eller slippa skatt.

Tro är alltid närvarande. Skillnaden ligger i vad vi väljer att tro på: relation eller kontroll, balans eller exploatering.

I takt med att tryggheten i folkhemmet och världen börjar lossna i sömmarna behöver vi kanske en dialog om vilken tro som bär oss – och vilken tro som håller på att döda oss.

Vad tror du?