Vakna Sverige!

En del påstår att det är “svenskt” att klaga. Andra säger “jag ska inte klaga”. Bullshit. 

Alla människor jag mött i olika länder klagar emellanåt, även om vissa kulturer omfamnar det mer än andra.

Förvisso är det sällsynt att någon från USA, i varje fall för ett decennium sedan, skulle mena något negativt med “typically American”.

Jag kom till Sverige “på riktigt” som 12-åring, efter sex andra länder. Jag visste inte, och vet ibland fortfarande inte, vad som räknas som “typiskt svenskt” till skillnad från “typiskt allmänmänskligt”.

När jag får frågan utomlands brukar jag säga:

“Sverige är ett oerhört vackert, oerhört långt land med en hänförande natur. En arkipelag med tusentals öar jämförbar med Filippinerna. Och en allemansrätt som gör att alla får ta del av denna natur – än så länge.”

Efter detta brukar jag landa i ett par olika delar, starkt influerade av det forna folkhemmet:

Hyresrätter, föräldraledighet, byggstandard med handikappanpassning, oerhört rena och hela vägar. Gratis utbildning tills du dör. Du kan börja plugga till läkare på universitetet fast du har fyllt 60. Sjukvård där du kan få ett hjärta transplanterat för tusenlappar. Här brukar de flesta skratta nervöst.

Om stämningen är god runt lägerelden kan jag bli lite stolt och säga att ett land med bara tio miljoner invånare – tidigare färre – har lyckats sätta sig på kartan både inom innovation, konst och idrott. Vi är avsändare till skiftnyckeln, tumstocken, dynamiten, Nobelpriset, Max Martin, ABBA och Zlatan.

I en befolkning mindre än London har vi utvecklat stridsflygplan i världsklass (Gripen), två egna bilmärken (Volvo och Saab – båda med global genomslagskraft), världsledande lastbilar (Scania och Volvo Lastvagnar), rymdteknologi via Esrange i Kiruna, satellitstartprogram och avancerad miljö- och AI‑teknik.

En del av "Sverige" är ett koncentrat av envishet, ingenjörskonst, nyfikenhet och ren trots.

Jag säger också att vi brukar bry oss om folk, fast historiskt har vi fallit på målsnöret många gånger. Baltutlämningen under andra världskriget är fortfarande en skamfläck, precis som utvisningen av tusentals svensktalande skattebetalare med fast arbete i nutid. Korkat. Oförsvarbart.

Nu svänger vi in i den mörka delen, och då hittar vi den sämre sidan av Jantelagen – som i de flesta andra länder – ganska mycket rädsla för alla som inte är “vi”, som yttrar sig i rasism.

Vi har de snabbast växande inkomstklyftorna och samtidigt en ökande gängkriminalitet, men ingen pratar om att detta hänger ihop. Istället får vi, som många andra delar av Europa, en högerpopulism, och i andra ringhörnan de som är emot den. Under tiden alla slåss och jävlas fortsätter inkomstklyftorna att öka.

Vi har ett av de högsta antalen dollarmiljardärer per capita och dödligt kriminellt våld. Historiskt vet man att ojämlikhet ger instabilitet. Nähä.

Liksom i övriga världen såldes folkhemmet till privata aktörer i de globala privatiseringar som leddes av ekonomer i Chicago. Du kan läsa hela historien i Naomi Kleins bok The Shock Doctrine.

Min mormor sa:

“Du får klaga, men kom med förslag på en lösning också.”

Om du sitter i en båt som börjar sjunka får man släppa rank och passagerarklass och hjälpas åt vid livbåtarna. Våra flesta politiker, liksom övriga världens, verkar ha bytt visioner och ryggrad mot strålkastarhunger och personliga fördelar.

Vad som saknas hos alla nuvarande partier:

• En helhetsvision som integrerar ekonomisk rättvisa, kulturell väv, existentiell mening och lokal delaktighet
• Ett språk för ansvar utan skuld, gemenskap utan slutenhet, framtidstro utan populism

Slutsats:

Inget svenskt riksdagsparti i sin nuvarande form står bakom detta manifest fullt ut.Men det finns bitar i flera, och det visar något viktigt:

Det här är inte ett vänster- eller högermanifest.

Det är ett samhällsmanifest.

Ett realistiskt manifest för Sverige

Tillit genom rättvisa!

• Se till att lagar gäller lika för alla – oavsett adress, efternamn eller inkomst.
• Stärk rättssystemets närvaro, kompetens och oberoende – från lokal polis till åklagare.
• Stoppa cynismen: korrumperade affärer, svågerpolitik och parallella strukturer undergräver förtroendet.
• Bygg lokala trygghetsråd där invånare, myndigheter och civilsamhälle delar ansvar.

Trygghet kräver inte mer prat. Den kräver handling, insyn och principer som gäller för alla.

Bromsa den ekonomiska polariseringen innan den bryter samhället

• Sverige är inte längre jämlikt. Vi vet det.
• Låt oss bejaka företagande – samtidigt som vi balanserar ägande, inflytande och ansvar.
• Inför rättvis beskattning av kapital, mark och extrem förmögenhet – utan att strypa initiativ.
• Sluta subventionera det som förstärker ojämlikhet: överkompenserade pensionssystem, skattekryphål, passiv spekulation.
• Satsa på lokal återinvestering i skola, vård, småföretag och infrastruktur – bortom centraliserad tillväxtretorik.

När några bygger bunkrar och andra säljer sitt hem finns inget “vi”.

Integration är inte krav – det är ömsesidig riktning

• Sluta behandla integration som något andra ska “lyckas med”. Det är ett gemensamt arbete. Ditt och mitt.
• Jämna ut spelplanen: språk, arbete, laglydnad, respekt, inbjudan, arbetstillfällen och delaktighet.
• Bryt parallella samhällen med konkreta vägar in i gemenskapen.

Tillhörighet skapas med närvaro och ansvar åt båda håll.

Ge unga något konkret att tro på

• Gör skolan till mer än en stressmaskin – som bygger människor, bortom resultat.
• Anställ vuxna som finns kvar. Skapa rum för nyfikenhet, förundran, förlåtelse.
• Inför samverkansår för unga – där man kan bidra till samhället i vård, skola, miljö, kultur.
• Satsa på livsnära lärande: praktiskt ansvar, samhällsförståelse och moralisk kompass.

Utan framtidstro uppstår cynism. När cynismen tar över, dör samhället inifrån.

Stabilisera politiken bortom kortsiktighet

• Sluta förhandla bort långsiktighet i namn av block. Sluta!
• Skapa tvärpolitiska överenskommelser i frågor som inte tål svängdörrar: skolan, klimatet, rättsstaten, vården, försvaret.
• Obligatorisk transparens för lobbying, konsultinfluenser och politiska sidoaffärer.
• Återinför tjänstemannaansvar och tydliga konsekvenser för maktmissbruk.

Förtroende tar år att bygga, en vecka att förlora – och generationer att återvinna.

Behandla planeten som den plats vi lånar!

• Klimat och miljö är inte en “åsikt” – det är ramen för vår existens.
• Gör det enkelt att göra rätt: transport, energi, mat och boende måste vara hållbara och realistiska.
• Återför biologisk mångfald och markanvändning till offentlig insyn och långsiktig förvaltning.
• Sluta avverka urskogen. Sluta!

Vi ska inte rädda jorden. Vi kanske kan respektera att den är oumbärlig.

Ett nytt “vi”

• Världen är i nuläget global. Den enda “kultur” vi behöver är en som skapar välmående för så många som möjligt, med så stor kulturell mångfald som möjligt. Och integration. Historislt är de städer där kultur och handel möts de som växt störst och frodats mest. 
• Välmående kommer ur sammanhang, uppgifter och tillhörighet. Det har inget med gener, hudfärg, språk eller sexuell orientering att göra. Det kommer ur gemensam vilja och respekt för olikheter, nyfikenhet på livet.
• Gör existentiella frågor synliga i skolan, med plats för djup, mening och sårbarhet.
• Värna den gemensamma måltiden, den olönsamma hjälpen. Civilsamhället.

“Vi och andra” är ett recept på ohälsa.

Upprop - Du Är Kallad!

Det vi saknar är inte idéer. Det vi saknar är överblick och samtal som låter oss förstå att detta är vårt ansvar och vår möjlighet.

Det är okej att klaga, men det räcker inte. När båten sjunker hjälps alla åt. De som sparkar sig till livbåtarna blir tydliga i sin rädsla och förmätenhet.

Du behövs inte i framtiden. Du behövs nu.