Var Är Din Mantel?

Har du någonsin haft en känsla av att något skaver, att gruppen går åt ett håll men du känner att det är fel. Du vet inte om du skall tiga, spela med eller stå kvar när det blåser. Att vara den som inte viker ner sig.

Från skolans, jobbets och politikens korridorer till världens oroshärdar är det ofta en som står upp först, långt innan resten följer efter. Det är inte bekvämt. Det är inte säkert. Men det är ryggrad.

Raoul Wallenberg var en klassisk hjälte som riskerade sitt eget liv för att rädda hundratals judar undan förintelsen under andra världskriget. Men livet behöver inte alltid sådana hjältar. Ibland räcker det att inte skratta med när någon trycks ner. Att stanna kvar i ett samtal där andra lämnar. Att vägra avhumanisera.

I vardagen finns många fler tillfällen till hjältedåd bortom Disney-radarn. Läraren eller läkaren som stannar upp och lyssnar istället för att följa sina rutiner. Skolvaktmästaren som ser, och pratar med eleverna som tjuvröker i parken. Kompisen som märker att någon dricker mer än vanligt och vågar fråga hur de mår. Du har troligen tillfällen varje dag.

Arbetsgivaren som inte tänker på efternamn, hudfärg eller ålder utan anställer erfarenhet som tillför just för att den är bred. Arbetsgivaren som är beredd att anställa någon som finns i ett brottsregister för ett brott som är sonat – och därmed kan få chansen till ett nytt liv.

I Homeboy Industries i Los Angeles, som är världsledande i gäng-rehabilitering och en inspiration för program som Fryshusets avhopparverksamhet, säger man: ingenting stoppar en kula som ett jobb.

Min mormor brukade lägga till: ingenting stoppar ett självmord som ett närvarande leende och seende.

I boken The Survivors Club berättar Ben Sherwood om hur människor som stått på brokanten och övervägt att ge upp på livet, har räddats av något så enkelt som ett vänligt ord, en förbipasserande som mötte blicken, en främling som såg dem.

Det behövdes inte terapi, diagnoser eller medicinering – bara beviset på att de inte var osynliga.

Samma sak gäller Jaakko Seikkulas välforskade program för psykos och schizofreni som bygger på Open Dialogue – samtal och stöd. Resultat från både finska och internationella studier visar att metoden leder till färre tvångsåtgärder, kortare vårdtider och lägre återinsjuknande – ofta utan behov av antipsykotiska läkemedel.

Våra liv är sammankopplade. Små handlingar får stora konsekvenser, både goda och dåliga. Att stanna upp och se någon kan förändra allt. Att gå förbi med näsan i mobilen kan också göra det.

Philip Zimbardo, psykologi professorn bakom The Stanford Prison Experiment som filmades med samma titel 2015, visade hur snabbt ett till synes oskyldigt experiment i mänskligt beteende kan urarta. Några fick roller som fångvaktare, några som fångar – och på bara några dagar uppstod en social dynamik som blev så extrem att man tvingades avbryta studien. Zimbardo ägnade därefter sitt liv åt att förstå hur man i vardagen kan träna civilkurage.

Han skapade The Heroic Imagination Project, ett initiativ där man studerar vad som gör att vissa människor ingriper medan andra står handfallna. En del av svaret tycks finnas i uppväxten – i modersmjölken, i bristen på modersmjölk, eller i faderns moraliska frånvaro. En annan del handlar om vad vilken dialog vi för med varandra, vilka handlingar vi normaliserar.

Jag tror det är därför superhjältar är så populära. De fyller ett tomrum där rättvisa saknas, där vuxna sviker, där samhället inte räcker till. Vi berättar sagor om dem för våra barn, vi gör filmer om dem för våra vuxna, vi skriver böcker om dem när verkligheten glömt dem. När enskilda människor i samhället bara gör sitt jobb, hamnar andra människor i kläm. En superhjälte är en människa med ryggrad – och ibland en förmåga den som är maktlös skulle önska sig. Någon slags superkraft som kan skapa rättvisa bortom vårt ofta fyrkantiga lagrum där rättvisan är blind.

Om det är du som en dag försöker fly från konflikt eller krig kommer du troligen att känna gränslös tacksamhet när en främling lägger två strån i kors för att hjälpa dig utan att begära något tillbaka.

Det är detta alla barnsagor handlar om, från Karlsson på taket till Pippi och Bamse. Någon som ser andra och tänker vänligt bortom sin egen bekvämlighet. Ibland med dunderhonung till hjälp.

Att Vara Man

I Chicago hade man under lång tid stora problem med ungdomskriminalitet, något vi i Sverige många år senare och efter att ha importerat så många andra trender från USA känner igen.

Där valde vissa att skapa ett socialt projekt där man gav barn enkla övningar i skolan i konfliktlösning och konsekvenstänk.

Bland annat delade man upp klassen i smågrupper där de skulle tävla om att ta tillbaka ett föremål från den andra. Och de flesta drog, slet, skrek och lät nävarna ta vid där förståndet tog slut.

Man lärde dem förhandla. Man spenderade ett tiotal timmar per klass med övningar och exempel som gav insikter.

På sikt minskade antalet kniv- och skjutskador mellan ungdomar med 45-50%.

Programmet hette Becoming a Man, BAM - för det är oftast killar som utövar våld, även om även den trenden ledsamt börjar förändras. Programmet utvecklades av organisationen Youth Guidance och resultaten publicerades i Quarterly Journal of Economics 2017.

Eleverna i programmet tog även examen i större utsträckning och återföll mindre i kriminalitet. Kanske värt en tanke nästa gång någon politiker skriker om hårdare straff och landsförvisning.

Det är i princip en förlängning av misslyckat föräldraskap.

Det du gör – formar oss

Det verkar med andra ord vara avgörande vilken dialog du deltar i eller tyst lyssnar på i fikarummet, vid frukostbordet, på tunnelbanan, bussen, föräldramötet eller parkhänget.

Vår gemensamma ryggrad växer i dialog med varandra – liksom vår moral och våra konsekvenstänk. Alla är en del av problemet. Alla är en del av lösningen.

Vilken del är du?